Napoleonkrigen

Napoleonkrigen var en serie krig i Europa som löpte från 1803 till 1815 mellan Napoleons franska kejsardöme och olika koalitioner. De var fortsättning på de krig som utlöstes av franska revolutionen 1789. Napoleons arméer erövrade stora delar av Europa, men hans makt kollapsade efter Frankrikes katastrofala invasion av Ryssland 1812 och slaget vid Leipzig 1813. Kejsardömet led slutligen ett fullständigt militärt nederlag vid Waterloo vilket resulterade i restaurationen av monarkin i Frankrike. 

David Ludvig deltog som extra ordinarie kanslist hos kung Karl XIV Johan (1763-1844) i detta krig.  

Trakten kring Leipzig blev platsen för kung Karl Johans medverkan i angreppen mot Napoleons fortfarande stora armé. Karl Johan lyckade manövrera så att hans egna soldater låg långt bak i slagordningen för att spara dem för strid mot danskarna. Efter ett antal för alliansen framgångsrika slag mot fransmännen som slank ur inringningen i Leipzig lyckade Karl Johan övertyga sina allierade att få gå mot Hamburg, Lybeck och den fransk-danska kåren som fanns där. Resten av den allierade armén gick mot Holland. Ca 20 % av Karl Johans svensk-ryska trupp var sjuka och uniformerna slitna. Den fransk-danska kåren drog sig mot Hamburg. Karl Johan skickade ryssarna efter dem medan han själv fortsatte mot Lübeck. Garnisonen där med 4 500 kapitulerade mot fritt avtåg. Framryckningen fortsatte mot Kiel och Flensburg. Den 8 januari förklarade danskarnas konung Fredrig sig villig att gå med på de svenska kraven om en union mellan Sverige och Norge. Fredsfördraget undertecknades i Kiel den 10 januari 1814.